Att stänga av den inre kritikern

Många av er kan säkert känna igen sig i detta, eller hur?

Du vet om du gör någonting som du är rätt så nöjd med, så börjar din inre kritiker pocka på din uppmärksamhet och göra allt i sin makt för att få dig att börja tvivla på om ditt arbete verkligen är något att vara stolt över. Och det som är märkligt är att vi ofta har lättare att lyssna på denna lille "jävel" än att tysta den. Det kan t.o.m gå så längt att jag, som i mitt fall med målandet slänger eller målar över det jag tidigare tyckte var fint.

Hur sjukt är inte det?

Det kan faktiskt vara riktigt svårt att få tyst på kritikern, men när han, för det är en "han", är för högljudd har jag hittat ett sätt som får tyst på honom.

Jag sätter igång att använda mig av kollage, skrivande, stämplande och färger i mitt skapande. Detta ger mig helt fria händer till att skapa utan att ha förväntningar på hur slutresultatet ska bli. Det får bli som det vill, och när jag sedan tittar på vad jag gjort blir jag ofta överraskad av resultatet, riktigt nöjd.

Ofta för att komma igång börjar jag att samla ihop olika bilder o.dyl för att sedan börja sätta ihop allt i min arbetsbok, min konstjournal. Där ger jag mig helt fria händer för den är bara min och ingen annans. Ett ställe där jag känner mig helt fri, och den lille "jäveln" håller sig borta.

Detta är mitt sätt att få tyst på honom dom gångerna han dyker upp.

Solskenskramar Carina

Lämna en kommentar

Var god observera att kommentarer inte publiceras förrän de har blivit godkända